Vitt porslin

Jag kommer aldrig bli normal. Jag kommer få ha det såhär tills jag dör. Jag kommer aldrig kunna skaffa familj eller hantera ett jobb. Jag kommer vara tvungen att bära på den här hemligheten i evighet. I fem års tid kretsade Linnéas liv kring att svälta, hetsäta och spy. Ingen i hennes närhet visste någonting. En dag tog det bara stopp, hon orkade inte längre. Att börja äta utan att efteråt spy var det värsta hon kunde tänka sig men för att få tillbaka livsglädjen var det hennes enda utväg. I Vitt Porslin djupdyker vi in i hur det kan vara att leva med en ätstörning. Hur man tänker, vad man gör och hur otroligt illa man gör sig själv. Intervjuer med familj och vänner speglar olika perspektiv som anhöriga kan ha till någon som lever med denna komplexa psykiska sjukdom. Men det finns också ljuspunkter - Linnéas berättelse om sina destruktiva tonår visar oss också att det går att bli frisk. Först och främst måste man våga.
 
Regissörens kommentar: Jag ville städa ur mitt förflutnas mörka skåp, dela med mig av de allra fulaste tankarna som så länge gjort ont.
Genom att filmatisera den svåraste perioden i mitt liv förvissade jag mig om vilken sida av sjukdomen jag faktiskt ville leva på. Man kan säga att den här filmen var min terapi på vägen mot ett friskt liv. /Linnéa Roxeheim, 2011