Louder Than Bombs

Jonah återvänder hem tre år efter att hans mor, en berömd krigsfotograf, omkommit i en bilolycka. För första gången sedan begravningen tvingas han tillbringa tid med sin far och yngre bror för att gå igenom moderns fotografier inför en kommande utställning. Under arbetet kommer det fram nya omständigheter kring olyckan som ger en annan bild av den kvinna som de trodde att de kände så väl. Gamla minnen och konflikter väcks till liv, men nu i ett annat sken.
 
”Det är intressant hur familjelivet tvingar dig att se på dig själv och att hela tiden omvärdera vad du ser. Hur kommer det sig att syskon upplever föräldrar på så olika sätt? Hur ska man kunna hitta ett gemensamt språk, när man ibland måste bryta sig fri? Det finns både hopp och förtvivlan i minnen. När människor sörjer så beskriver de ofta en känsla av statisk, oföränderlig känsla i minnet av den bortgångna. Som jag försöker visa i filmen så ger den ständiga omvärderingen av oss själva en möjlighet att frigöra oss från de här låsta tankarna. I filmen finns en scen där Conrad, den yngre brodern, minns hur han som barn lekte kurragömma med sin mor. Det är första gången på många år som han tänker detta och han ser mammans perspektiv, hur hon också måste ha velat leka leken på sitt sätt. I vår egen personliga bakgrund finns det alltid en frigörande möjlighet till andra perspektiv. Därför ser jag den stundtals melankoliska Louder Than Bombs som en i slutändan optimistisk film” – Joachim Trier